Köpet

Det skedde inte helt spontant. Men nästan. Några veckors djupstudier i sidvagnsbilder på nätet och vurmen för järn och grova dimensioner framför plast och fart gjorde att det var ryska alternativet som lockade mest. Till jag såg en Chiang Jiang, nästan ny svart och sober. Problemet var det genomusla rykte kineshojarna hade efter konsultation med MC folk. Nu var kanske inte ryssarna så mycket bättre men hittar jag en sidvagnscykel som är hyfsat välskött och som rullat har den också sannolikt fått lite nya och bättre delar än orginalens.. Kinesalternativet gick bort.

Ivern tog ändå överhanden. Jag hittade en rysligt fulsnygg Ural som bara nästan uppfyllde kraven. Ok några lampor funkade inte, men den lät bra. Lite dokumentation och si och så med eldragingen men ägaren gjorde ett entusiastiskt intryck. Han gillade rysshojar och bedyrade att den här var fullt funktionsduglig. Vad hade jag att gå på? Magen och hjärtat fick bestämma. Bära eller brista, och MC-kortet hade jag ju inte tagit ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s